Direktlänk till inlägg 28 mars 2010
....att man kan sakna en individ så mycket trots att hon gjorde så lite väsen av sig. Många gånger svor jag högt när Olga parkerade i mina knäveck på nätterna och var orubblig så jag låg vaken men hon sussa gott, och näe det var inte bara att knuffa bort henne, för vid dessa tillfällen vägde hon bly. Nu kan jag visserligen sova men det känns att nåt är galet liksom. Jag saknar också våra kvällar ihop när Olga låg nära eller på mig i soffan medan jag strök henne mellan ögonen och upp över pannan, hon var så len där och njöt i fulla drag. Ja fy fasen, saknaden är stor men nu får man försöka blicka framåt. Vi har ju trots allt en liten Flinga som muntrar upp oss med diverse påhitt och även hon är en riktig mystjej som gärna kryper upp nära och vill bli klappad, helst på magen.
För många av er som läser bloggen kanske detta med Olga kom som en chock men det är ett beslut som diskuterats och funderats fram under en ganska lång period. Olga hade kroniska problem med sina örona, bl a på grund av alldeles för trånga örongångar. För att kunna klara ett vanligt vardagsliv skulle det krävas operationer och inte ens det var säkert att det skulle hjälpa. Jag tycker inte att det är rätt att hund vid tre års ålder ska ha haft så sjukt mycket öroninflammationer som återkom trots extremt noggrann skötsel av öronen. Hon hade i stort sett ständigt ont i sina öron, mer eller mindre i alla fall och nånstans måste man dra gränsen för om det är rätt eller fel att fortsätta. Det är i detta läge man har en jäkla skyldighet mot sina djur att se till att de inte lider och det är även i detta läge som man inte får vara egoistisk hur jävligt det än må vara. Sen kan jag tycka att livet är lite orättvist när vi fått ta bort två hundar på 8 månader och båda hann dessutom precis fylla tre år...
Nu hoppas vi verkligen att Flinga får vara frisk och kry och finnas med oss i många år framöver.
På tal om Flinga så är hon helt slutkörd lilla gumman. Igår tog vi en skogspromenad och det visade sig att snön inte smältit undan så bra i skogen som vi trodde. Johan fick bana väg åt mig så jag kunde gå i hans fotspår, men Flinga tog sig fram lättare och for fram och tillbaka som en tok. Hon fick dessutom rejäla glädjeryck så då kunde jag inte gå för jag skratta så mycket. kan säga att hon sov gott resten av gårdagen. Idag har vi varit och träffat en STOR rottisblandning vid namn Boss som hon har busat med. Hon lyckades lägga sig i en hög med bajs och senare så kissade Boss henne i huvudet...inte trevligt! Det blev en tur i duschen för fröken. Det var första gången som vi duschat henne och det var inte populärt att gå in i duschkabinen men väl inne var det inga som helst problem att duscha henne. Johan matade henne med godis medan jag schamponerade så nu har vi en ren Flinga som inte luktar kiss På eftermiddagen tränade jag henne lite i köket, lite ligg, kontaktövningar och stanna kvar och det gick väldigt bra, hon är så himla lättlärd så det är jättekul. Efter det fick hon vara själv hemma en liten stund och nu sover hon gott även denna kväll.
Nu måste jag gå och sova, tycker denna dag har sprungit iväg men det är väl kanske för att man ställt om klockan. Men imorgon är det utbildning på jobbet så då gäller det att vara lite allert.
Vi hörs!
Bloggen tar ett uppehåll på obestämd tid. Känner ingen motivation till att skriva + att tiden inte räcker till. Dessutom händer det inte mycket på hundfronten utan vi har gått klart vår valpkurs och nu blir det att hålla igång den träningen och ta ta...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 | |||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|