Vi har verkligen inte gjorde nånting idag. Hela familjen inklusive hund är precis slut så det är ganska skönt att slappa även om jag som bara är ledig varannan helg egentligen gärna vill hitta på saker men en vilodag kanske också kan vara bra...

Denna helg har det varit en hel del kuligheter så det kanske är det som sliter. I fredags efter jobbet blev vi hembjudna till Andreas, Maria och Tilde som har hundarna Majken och Grimma. Var ditbjudna på lite tacos och det säger man ju aldrig nej till   Hundarna busade rejält i deras lägenhet men utan någon tillstymmelse till gruff eller hårda tag, jätteskönt! Efter några timmar med bus slog de ihop alla tre på golvet. Vi var väl hemma vid 00.30 efter många timmars prat och trevligheter, tack för en trevlig kväll!! Jag hade planerat att sova lääänge på lördagen eftersom jag strukit mig från utställningen men det sket sig redan i starten. Vaknade tidigt och gav Flinga mat och trodde jag skulle kunna somna om men det gick åt skogen. Låg istället och vred och vände ett tag men insåg att det var kört så det var bara att gå upp. Anledningen till att vi strök oss från utställningen var att vi skulle på 60-års fest på kvällen och insåg att det kunde bli väldigt stressig då starten i vår ring var väldigt sent. Vill inte åka iväg bara för att stressa ihjäl mig. 60-års festen var också anledningen till att jag ville sova lite längre men som sagt det gick ju inget vidare. Istället packade vi fikakorgen och viltspårsgrejjerna och begav oss ut i skogen för att Flinga skulle få gå sitt första spår så hon skulle bli lite trött i huvudet tills kvällen när hon skulle vara själv hemma.

Vi stannade vid en liten sjö och Johan gick iväg och la spåret medan jag och Flinga packade upp fika. Vi fikade en stund och när vi tyckte spåret legat lagom så började vi.

   Flinga förbereds.

   O så iväg.

Bitvis spårade hon jättefint och tog upp spåret igen om hon tappat bort sig och bitvis tyckte hon att allt var världskonstigt. Hon är nämligen i värsta spökåldern just nu, allt är farligt. Om man då känner lukten av blod i skogen och husse och matte är i stort sett knäpptysta så kanske man upplever det som lite läskigt   Hela situationen blir ju lite märklig. Jag tror det som var farligast under hela spåret var snitslarna som hon fick syn på som blåste lite i träden...

   Fått syn på första livsfarliga snitseln....

Hon tog sig i alla fall fram till spårslutet mestadels på egen hand men ibland med ganska mycket stöd från husse. Hon markerade inte slutet direkt men det är inte så lätt när man inte är riktigt säker på vad man ska göra.

   Duktig liten tjejja!

Efter spåret gick vi till sjön igen och mös lite i solen medan Flinga sprang runt och utforskade vattnet och studsade runt.

  Precis innan denna bild har jag fått mig en "spök"utskällning för jag satt på huk men när jag började prata så insåg hon vem det va....knäppskalle! Kolla raggen på ryggen...

Precis innan vi åkte hem fick fröken för sig att göra ett megahopp ut i vattnet i tron om att hon skulle bottna....det gjorde hon inte utan hon försvann under vattnet i vad som kändes som minuter. Jag hann o tänka att shit, tänk om hon inte kan simma, men hon kom upp till ytan simmade i land och fick glädjefnatt.

   Plumset

En halv sekund senare var hon under vattnet, men hon verkade inte tagit nån större skada utan var i vattnet en stund senare fast inte med hela kroppen denna gång.

Dessvärre så sträckte hon sig nog under sitt glädjefnatt för idag är hon lite halt men vi avvaktar några dagar och ser om det går över. Lillskruttan!

Vi hörs!

Är så glad över att det är vår! Helt plötsligt har man lite mer energi och mycket mer motivation att göra saker. Börjar känna igen mig själv efter vinterns dvala   

I förra veckan så var vi och hälsade på Flingas uppfödare Monica på Hjorttorp´s kennel. Det var dags för lite utställningsträning för på lördag smäller det nämligen, Flinga och jag ska debutera i vänstervarvet. Börjar fundera på vad jag gett mig in på men va fasen det kanske kan bli kul. Flinga skötte sig i alla fall bra, först så tränade vi på att ställa upp och springa och efter det blev det lite passivitetsträning när Monica och jag fikade. Vi hade bestämt redan innan att Flinga och Florrie (hennes syster) inte skulle få busa denna gång och jag tycker båda fröknarna skötte sig väldigt bra. Vi gick även en liten promenad ihop och det var nyttig träning, de ville gärna fram och busa med varandra men icke   

Flinga lyckades dock gå rakt in i en pinne så hon fick pinnen rakt i ögat men peppar peppar så tog det bra ändå så det blev inget av det....phu!

Ståträning, jag försöker hitta en köttbulle att belöna med...

Söta Florrie som bor kvar på kenneln, en riktig sötnos!

Vi fick också besök av Maria, Majken, Tilde och lilla söta Grimma förra veckan. Flinga var djupt farcinerad över Grimma som var såå liten och söt. Men de fann varandra bra och busade runt medans vi fikade. Majen tyckte dock att de var lite väl töntiga och höll sig vid fikat istället.

När Grimma blev trött gick hon och la sig under altantrappan, där fick hon vara ifred och låg och sov en bra stund. Flinga passade också på att vila upp sig då även om hon tyckte det var lite onödigt med vila...

Lite lek. Flinga ser så stor ut mot Grimma och jag tycker ju att Flinga är liten än i vanliga fall. 

Grimma som inte sett snö innan, tur att det fanns kvar lite hos oss!

Full fräs in när matte ropar!

Ladies in black, men mellanbarnet ville inte vara med...

Tycker det är så kul när man ser dem leka för det syns så tydligt att Flinga inte tar i allt hon kan utan hon anpassar dragkampen efter vad Grimma kan.

Yrvaken liten dam.

Precis när de skulle åka hem så upptäckte Majken att vi faktiskt har en bäck på tomten haha, jisses va hon for runt och badade som en tok. Flinga och Grimma vågade sig inte riktigt i utan sprang mest på kanten fast de var nog bra sugna på att testa och Grimma fixk sig ett ofrivilligt dopp lite senare. Hon gick liiite nära kanten och så plums så låg hon där i men hon lyckades ta sig upp själv och verkade inte allt för skakad även om hon nog blev paff.  

Tre minuter efter att denna bild är tagen så låg min kamera i bäcken också. Så jävla klantigt, den bara ramla ur handen på mig och rullade sakta men säkert ner i bäcken medan jag bara kolla på...kändes som det gick i slowmotion. Först så verkade den klarat fallet (den låg ganska skyddad i kameraskyddet) så jag kunde föra över dessa bilder till datorn och så men nu går det inte att få igång den. Inte bra! Dessutom är det pappas gamla kamera som jag fått låna eftersom Johan tappade vår i golvet. Kanske dags för en drulleförsäkring nu... Så nu är jag på jakt efter en ny kamera. Jag väljer mellan två stycken men vi får se. Den kameran som jag egentligen vill ha har jag definitivt inte råd med just nu så jag får hålla mig till lite budgetvarianter ett tag till.

I övrigt så går vi mest skogspromenader här hemma och njuter av solen och allt fågelkvitter och än så har jag inte sett spår av vildsvinen som va här i höstas. Hoppas hoppas de håller sig borta!

Lite bilder från en av promenaderna.

Min vackra svarta tjej!!!

Vi hörs!

Inte alla har förmånen att kunna ha med sina hundar till jobbet som vi får på mitt jobb. Igår var första gången som Flinga skulle få följa med. Jag hade ändrat mina tider så det inte skulle bli så lång tid, dessutom skulle vi åka buss så jag tänkte att hon skulle vara jättetrött när vi väl var framme eftersom buss är helt nytt för henne. Man kan säga att det mesta sket sig i starten. När vi gick till bussen och nästan var framme vid stora vägen upptäckte jag att Prozit följt efter oss, jag försökte skrämma hem honom på diverse olika sätt men lyckades inte. Jag tänkte att jag testar att gå ut på vägen och att han kanske skulle stanna vid viltästängslet men han knatade efter mycket nöjd så det var bara att ta honom under armen och vända hemåt. Släppte honom efter ett tag och gjorde ett nytt försök att ta mig till bussen för nu började det bli rejält stressigt dessutom. Prozit hade dock bestämt sig och följde efter. Eftersom jag redan fått en katt överkörd på denna väg så chansar man inte direkt på att Prozit inte skulle bli påkörd så det var bara att vända hem och ringa jobbet och säga att man skulle bli jäkligt sen. Som tur va hade jag en kompis som va hemma och som kunde skjutsa in mig och Flinga så vi hann i tid. Jag hade tagit med mig lite tuggben och leksaker till Flinga så hon skulle ha nåt att roa sig med och på lunchen tog vi en promenad i solen. Hon skötte sig riktigt bra lilla Flingan hela dagen och var tyst och lugn i lunchrummet. Jag var grymt stolt över henne. Eftersom vår dagmatte var risig så fick Flinga följa med även idag och denna gång tog vi bussen. Den snälla busschauffören tyckte att Flinga skulle åka gratis trots att hon definitivt inte får plats i en väska (hundar man kan ha i väska åker gratis) och så passa han på att mysa lite med henne    Bussresan gick bra, hon pep lite men la sig ner efter ett tag så det var skönt. Sen gick vi från bussen till jobbet och Flinga tyckte det var lite jobbigt med cyklister, lastbilar och motorcyklar hon är ju liksom inte van för här ute är det inte så mycket sånt. Kände mig nöjd efter bussresan och promenaden och tänkte att nu sover hon gott en stund, tänk så fel man kan ha! Flinga fick ett tuggben och så gick jag och öppnade butiken, efter en stund så gick jag tillbaka till henne och hör genom dörren att nåt dunkar i golvet och tänkte va sjutton har hon nu men så tänkte jag att det är säkert bara hennes leksak... Kan säga att jag fick panik när jag kom in och insåg att hon fått upp kollegans skåp (som antagligen inte var stängt ordentligt) och tuggat sönder hennes skinnpumps   Hon hade bitit av en rem som satt runt skon och fått loss en plopp som satt i klacken, dessutom var det lite tuggmärken här och var. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen men fick ju fint gå ut till min kollega och förklara läget   Tack och lov så har hon också hundar så hennes kommentar var " de blev ju snyggare utan rem" klacken gick nog att banka dit men tuggmärkena finns ju kvar... Fråga hur mycket hon ville ha men hon verka inte bry sig om det så jag eller ska man kanske säga Flinga hade nog en jäkla tur idag   

Söt som socker med sin favoritleksak. Snögubben som hon snott från Max...

Nu till lite tråkigare saker, Razzel är borta! Han har varit förvunnen i en vecka nu och brukar alltid komma hem. Han kan visserligen ha dragit iväg på raggarstråt men han har aldrig gjort det tidigare vårar och det är ju inte så att han precis blivit könsmogen. Det är jobbigt att inte veta vad som hänt men om han inte finns längre så hoppas jag att det blev ett snabbt slut.

Mitt i alla detta ringer de från veterinären och talar om att Olga kommit tillbaka och att vi kan komma och hämta urnan. Vet hur jag kände när vi rullade in på veterinärens parkering för att hämta Ringos urna, allt brast igen så jag förväntar mig samma sak nu. Trots det måste jag säga att det är skönt att få ett avslut oc Olga kommer vila på samma ställe som Ringo. En plats som jag vet kommer vara orörd i många år framöver.

Nu har jag käkat en massa godiskakor/cornflakeskakor så jag mår lite illa men va fasen man är ju inte gravid allt för ofta så det gäller väl att passa på....eller hur var det nu igen?!

Vi hörs!

....Flinga är tydligen en av dem... Synd bara att hon måste ha snott pengarna från oss först och knaprat i sig och att hon inte bajsar ut pengar på beställning typ. Det var igår som vi rensade "det som göms i snö..." i vår lilla hage och 15 kronor hittade vi i högarna. Knäppa hund, snacka om att käka allt som hon hittar. Kanske inte är konstigt att hon är risig i magen ibland, men skönt att det kommer ut den naturliga vägen och inte fastnar nånstans.

Igår var jag ledig och då var det riktigt skitväder men vi tog oss ut på en liten promenad till hygget hos oss. Skönt att man kan ta sig fram nu utan att ha snö till knäna. Flinga tycker också att det är skönt även om hon får tokryck om hon får syn på en liten hög med snö och får glädjefnatt. Fast nu börjar hon få glädjefnatten även om det är nåt ställe med mycket vatten och vatten finns det gott om just nu. Vi kollade av lite nya ställen på hygget och planerar väl lite smått för årets första viltspår. Får de vad lilla fröken säger om det. Ska bli kul i alla fall att komma ut och testa. Det är hur länge sen som helst sen vi la någe spår men jag tror att det är en aktivitet som kan passa Flinga bra. Sen har jag fått ett erbjudande om att va med på en kombinerad agility- och rallylydnadskurs men jag förklara att jag bara hade valp nu men vi var välkomna att få träna lite för oss själva så vi kan få lite störning....jihuuu! Jag vill verkligen komma igång nu.

Kul att få hänga med husse på äventyr!

Suddig men söt. Inser att hon börjar bli stor min lilla valp   

Idag har jag jobbat men det var stendött i butiken så jag flydde tidigare än planerat eftersom det va så fint väder. Nu fick vi lite gjort i trädgården också så nu är alla (de två jag har) rabatter vårrensade, har planer på att plantera lite nytt i dem men då är det kanske läge att sätta fart nu. Flinga var med oss på tomten hela tiden och for mellan mig och Johan som en skottspole. Hon upptäckte också att vi faktiskt har en bäck på tomten så den lekte hon i mestadels. Den var lite läskig men samtidigt väldigt intressant    

Vågar kanske gå ner...

...va ju ganska kul det här...

När snön började smälta ordentligt i år så var vår lilla bäck över 1m bred och minst lika djup. Skönt att den inte är så stor i normala fall.

Flinga poserar med tungan rätt i mun.

Ser ni att min lilla valpis börjar få ett mer vuxet uttryck?! Även om lite "ungdomspippler" fortfarande finns kvar runt munnen.

Vill passa på att tacka för alla fina ord och inlägg från alla människor ang Olgas bortgång, Det värmer!

Vi hörs!